orkeslös
kan inte förstå hur kärlek kan göra så jävla ont, kan inte förstå mig på att det är andra dagen i rad jag sitter och panikgråter. är arg och frustrerad, vet egentlgen inte varför jag känner denna ilska men det här är fan en av de jobbigaste känslorna jag nånsin känt. bakslag efter bakslag klarar fan inte av det vill bara lägga mig i sängen o vakna upp på söndag. vill inget inget inget annat jo kanske gråta lite till, men inte gör det situationen bättre egentligen. den är som den är, borde acceptera det men hur fan ska jag kunna acceptera att det väntar mig ännu flera dagar innan jag får träffa killen jag älskar av hela mitt hjärta när jag egentligen redan skulle träffat honom, redan visat hur mycket jag älskar honom redan känt värmen från hans kropp och tryggheten i hans röst. men tacka fan för att livet vill mig något ont. jag vill inte mera.
Kommentarer
Trackback
